Tack för allt!

Sista framträdandet i Vibytröjan. 

Det är med tunga fingrar på tangenterna som jag skriver detta inlägget. Undertecknad har beslutat att lämna Viby IF efter 10 roliga, framgångsrika men framför allt underbara år i klubben.

Att summera dessa är en ren omöjlighet. Att skriva ett inlägg där jag tar med alla de underbara människor fått chansen att träffa i föreningen hade blivit en "namedropping" utan dess like. Jag önskar att jag kunnat återge alla de skratt som jag bjudits på och hur kul vi haft tillsammans.

Givetvis kan man läsa denna bloggen från inlägg 1-464 för att få en viss aning om hur kul jag haft men dessa inlägg motsvarar ju inte tusendels promille av alla skratt.

Det känns nästan orättvist att ändå inte nämna några personer som funnits i och kring föreningen ända sedan jag kom dit 2002. Jag vill tacka Mats Nilsson (dåvarande ordföranden) som i sitt bemötande gjorde att jag direkt kände mig välkommen i klubben. Jag vill även tacka Mikael Sjöberg som alltid funnits i och kring föreningen i olika roller, lagledare, allt-i-allo och nu flitig åskådare. Jag ser fram emot att stå bredvid Micke vid sidan om planen och lyssna, framför allt på hans domarkommentarer. Och slutligen Henrik "P" Petterson som fortfarande är verksam i föreningen. Jag tillhör också en av få aktiva som fått ynnesten att spela med "P". Där så kommer jag alltid minnas vår ovanliga straff i Hanaskogs-cupen. "P" petar straffen i sidled varpå jag rullar in den i öppet mål. "P" är en föreningsmänniska som ibland tyvärr känns som ett utdöende släkte.

Vill även tacka Vibyfansen! Ni vet vilka ni är!

Anledningen till att jag slutar undrar säkert flera. Svårt att peka på en anledning. En är att jag känner att jag inte kan eller orkar bidra på samma sätt som tidigare. Med den rådande situationen i Viby, där klubben står utan tränare, en träning i veckan, inställda träningar och spelare som lämnar till höger och vänster så känner jag att det är dags. Jag har varit med om det innan i Viby IF men då varit drivande i att hålla ihop och samla laget. Den orken finns inte idag och hade varit konstgjord andning. Det hindrar inte att det gör ont. Någon annan kommer säkert kliva fram. Det svaret är inte en 38-årig Öllsjöbo. Nej, jag har aldrig bott i Viby! Den frågan har jag fått ofta. Även om min kärlek till klubben gjorde att vi tittade på hus i byn.

Jag har fortfarande kontakt med många spelare som spelat i Viby IF under mina 10 år och de flesta är ense om att det vi upplevt i Viby IF var speciellt. Även spelare som lämnat klubben i hopp om att gräset skulle vara grönare på andra sidan. Men vi vet alla att gräset är grönare på Grönängen.

Jag kommer låta bloggen ligga kvar nostalgisk som jag är. Jag kommer dock att koppla loss den från Vibyif.com framöver och sedan låta den sväva runt i cyberrymden. Kanske den kan användas i något reunion-sammanhang i framtiden.

Ett stort tack till alla trogna läsare av Vibybloggen och speciellt ni som kommenterat. Utan er hade det inte blivit 464 inlägg.

Kommentera gärna ert bästa Vibyminne, bästa inlägg eller liknande!

För sista gången...
//Johansen